Quo vadis?

Jag vet inte vad jag vill längre. Det är oerhört jobbigt att känna så. Jag som ALLTID haft koll på läget. Sett vägen jag ska gå på för att nå Målet. Men så är det inte längre. Vägen har delat sig och Målet är mer diffust. Allt var så självklart. Tydligt. Men så är det inte längre.

Det har hänt nåt. Jag har skiftat fokus. Hamnat UR fokus.

Jag tycker om många saker. Kultur. Musik. Konst. Naturen. Böcker. Historia. Att skriva. Men, jag tycker om mitt yrkesval också.

Fast ändå vet jag inte. Varthän ska du vandra, min vän? Dit? Eller dit? Jag vet inte.

Åh, den som ändå hade noll på skuldkontot och en massa plus på sparkontot. För att kunna ta en paus på ett tag. Ett år eller så. Sjunka ner med fötterna i sanden, titta ut över havet bakom huset och bara känna efter.